-Jag ska bli artist när jag blir stor. Mormor Annu är konstnär. När jag var ungefär fem år gammal svarade jag på en förfrågan om mina framtidsplaner. Läkaryrket å andra sidan slog mig inte ens upp som barn.

Nu har jag tagit examen från universitetet som specialist i allmänmedicin. I den här artikeln kommer jag att berätta om min resa till att bli läkare och sedan politiker. Jag hoppas att det ska hjälpa unga människor som funderar på sin egen framtid, vidare studier och intressen.

Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskap och det ledde till att jag studerade vid Helsingfors gymnasium med naturvetenskaper som särskild utbildningsuppgift (Helsingin luonnontiedelukio). Jag slukade naturvetenskapliga ämnen i min läroplan och lämnade historia och samhällskunskap för mindre. Under gymnasiet virvlade olika karriärmöjligheter runt i mina tankar, men inget område lockade mig mer än andra. Jag ville studera på universitetet, eftersom ett mer teoretiskt förhållningssätt till saker och ting var mer naturligt för mig än ett praktiskt. Uteslutningsmetoden fungerade för juridik, medicin och så småningom även affärsvetenskap, för i dessa bedömde mitt gymnasie-jag behovet av information och den typ av uppmärksamhet på detaljer som inte intresserade mig. Det slutade med att jag studerade kemi på universitetet helt enkelt för att jag kom in på grund av mina resultat i studentexamen utan antagningsprov.

Mitt intresse var organisk kemi och biokemi. I mitt examensarbete löste jag ett proteins struktur på ett sätt som skulle kunna jämföras med att lösa ett tredimensionellt sudokuproblem. Arbetet var inspirerande och det var fantastiskt att lära känna verksamheten i forskargruppen som gör vetenskaplig forskning. Följande sommar tillbringade jag på Folkhälsoinstitutet som forskarpraktikant.

Jag planerade en forskarkarriär och ville lära mig mer om mänsklig kemi. Så jag sökte till läkarutbildningen. Ganska snart efter studiestarten ändrades dock tankarna igen, jag sökte inte ens till forskarutbildningen. Jag blev intresserad av tillämpning av medicin i patientarbete, behandling av sjukdomar och att hjälpa människor.

Med nästan varje specialitet blev jag entusiastisk över det området. Jag var intresserad av neurologi, muskel- och skelettsjukdomar, kvinnosjukdomar samt internmedicin och kirurgi. Amanuenstjänstgöringen på Tölös olycksfallscentral var en chockerande upplevelse för en läkarstudent på 3:e året. Samma sommar arbetade jag på avdelningen för patologi och lärde mig mycket om anatomi och manifestationen av sjukdomar i människokroppen. Arbetet på internmedicinska avdelningen gjorde mig bekant med sjukhusets vardag. Det mest intressanta för mig var dock att jobba på hälsostationen och träffa människor med till och med vardagsbekymmer. Det var så det slutade med att jag jobbade fast på en hälsostation efter läkarexamen, och jag gjorde samma sak för att specialisera mig inom allmänmedicin. Jag tänkte att allmänmedicin också är en bra grund för vidareutbildning om intresset börjar vända sig mot en annan specialitet.

Inom allmänmedicin betonas helhetstänkande kring hälsa och välbefinnande samt bedömning av olika sannolikheter. Multiprofessionellt samarbete och kontinuitet i vården används som verktyg. Låt oss gå bredvid patienten, hjälpa patienten själv att agera på ett bra sätt vad gäller hans hälsa. Förutom enskilda patienter innehåller allmänmedicin starkt perspektivet att främja folkhälsan. Hälsostationläkarens arbete är verkligen meningsfullt, men samtidigt känner jag otillräcklighetskänslor, eftersom en stor del av det som påverkar hälsa
och välbefinnande sker utanför läkarmottagning och medicin.

När jag började specialisera mig kunde jag inte ana att specialistutbildningen skulle ligga till grund för en politikers arbete. Jag känner att jag direkt kan tillämpa mycket av det jag har studerat under arbetet inom kommunpolitik och välfärdsområdet. Förhoppningsvis även som läkare i riksdagen. För mig är det en fascinerande konst att tillämpa kunskap på nya sätt. Vi går runt, vi kommer tillsammans. Kanske har jag blivit konstnär trots allt?